Grällsta är bäst! När jag kom hit förälskade jag mig i Grållen som jag red. Men jag ramlade av honom när han galopperade och drog ner huvudet en sväng! Det gjorde inte ont men ändå var gråten nära, ”upp igen”, var det enda som dånade i huvudet. Nästa dag hände samma sak, då fick jag Mormor. Jag skulle till och med vara för LÅNG för Grållen nästa år:(. Jag har aldrig gråtit så mycket som när jag togs ifrån min älskling…men Grållen finns, han finns där och jag får honom på uteritterna! Imorgon rider jag honom för sista gången i mitt liv! Denna vecka var bäst! Jag älskar dig Grållen! // en tioåring som heter Frida – 2019
